Allt handlar inte bara om Ila. Man kan nog tro det, för jag tar så många bilder på henne nu. Men jag vet ju hur fort tiden går med en liten valp, rätt som det är så är hon stor! Bella är ju med nästan hela tiden! Det svåra är faktiskt att få egentid med Ila. Vi två behöver vara ensamma och bygga vår relation. Det är också bra för Ila att inte alltid ha en annan hund att ty sig till. Men hon funkar jättefint ensam med mig! Och Bella kan ju faktiskt vara ensam några timmar ibland. Jag trivs så bra med Ila, hon känns som den perfekta hunden för mig! Hon är lätt att ha med sig överallt! Är lagom nyfiken både på djur och människor! Hon är inte rädd för bilar och andra fordon som förekommer i trafiken, men vill gärna stanna och titta om hon ser något nytt. När hon har tittat en stund så är hon nöjd och vi kan gå vidare. Det räcker att hon har träffat en människa en gång så känner hon igen henne/honom. Men hon hälsar gärna på främmande personer också, men är då lite lugnare vid hälsningsceremonin. Ja hon är en liten pärla, min lilla Ila!

I lördags hade vi "träningsdag" på Brukshundklubben här hemma. Då var vi med. Ila fick träna på att leka med andra personer; med bollar och kamptrasa. Vi har också påbörjat träningen med budföring. Och lite träning med att hålla apportbocken. Sedan fick Ila ligga passiv när några andra hundar tränades. Ila skötte sig så bra, lekte fint med mina kompisar, men inte lika intensivt som hon leker med mig hemma! Budföring går som en dans - hon springer fint mellan mig och mottagare, dock utan ingångar till fotposition.  Att koppla av vid sidan om var inte heller några problem!

I dag har vi haft besök av Maria och hennes schäfer Brinna! Det var Maria som föreslog namnet Ila till min valp. När jag hade bestämt mig för det namnet så frågade jag Maria om hon ville bli "Gudmatte" till Ila, och det ville hon! Så idag har Ila och Brinna bekantat sig med varann. Maria har träffat Ila förut, så dom är redan kompisar!

Ila tyckte först att Brinna var en mycket stor och respektingivande hund, men bara efter en kort stund så tog nyfikenheten över och dom började bekanta sig med varann på ett lugnt och fint sätt. Sedan blev det mer  och mer fart på dom! Dom sprang och jagade varann och drog dragkamp. Och till slut så låg dom och vilade bredvid varann! Gullehundar!