Mitt hjärta blöder och gråter …

Soya finns inte kvar! Det är så sorgligt att jag har svårt att skriva om det. Hon har bitit
grannens barn. Och det kan jag bara inte acceptera. Med några veckors mellanrum
har hon först bitit 5-åringen i låret, då hon kom in i trädgården på besök. Hon
har varit här många gånger, och Soya borde känna igen henne. Men hon bara
rusade fram och nöp till i låret på henne utan minsta varning. Det blev ett
rejält bitmärke.  15-åringen kom fram till grinden och jag mötte upp honom och vi pratade medan han klev in på
gården. Bella och Soya höll till på gräsmattan, men kom rusande när de såg
honom. Soya sprang rakt på och bet honom rejält i vaden. Beteenden som jag inte
tycker är sunda. Efter samtal med grannen fattade jag beslutet att låta henne somna in.

Nu går mina tankar runt, runt, och jag funderar på vad som gick fel. Hade jag kunnat förutse denna
utveckling? Hon har varit en skällig och osäker hund i många avseenden, och jag har tränat mycket på att bygga upp hennes självförtroende.  

Det känns som ett misslyckande från min sida, och jag har svårt att släppa tankarna på om jag
kunde ha agerat på något annat sätt för att undvika det som skedde. Eller fanns det andra orsaker?

Nu har det gått drygt en vecka sedan hon fick somna in, men jag kan fortfarande inte sluta att tänka på det som har hänt. Svårast är att vara hemma. Som tur är så har jag goda vänner, barn och syster som hjälpt och stöttat mig.