perro-bella

Merja och jag bestämde oss för att lägga ett rejält långt parallellspår till Dundra och Bella. När vi lade spåret hade vi Alva och Soya med. Dom sprang lösa. Spåret gick över varierande terräng; barmark, snö, is, körbana, stigar, i skog, på hyggen och till och med på en kullfallen trädstam. Det blev 2,8 km långt. Vädret var ju strålande sol och runt nollan. Efter en fikapaus tog vi ut Bella och Dundra till spåren och släppte på. Dom var taggade och drog iväg, Bella där Merja gått och Dundra i mina spår. Dom jobbade utan att störas av varandra, trots att vi gick ganska nära varandra ibland. Avståndet mellan oss varierade mellan 5 och 30 m ungefär. Vi hade lagt ut 10 apporter och hundarna hittade 9 st. Dom spårade fint ända till slutapporten! Vi hade kamrorna med oss och försökte att fota när vi gick, men det blev många suddiga bilder.

Här lägger vi spår på varsin sida av vägen. Soya övervakar.

  Bella spårar på olika underlag.

     Inga problem att hitta spåren på vägen!

  Titta vad jag hittat! Kan man få betalt för den?

  Är det möjligt att spåren går här?

  Konstiga vägar dom valde, dom där spårläggarna!

  Ibland måste man vänta lite.

  Här spårar Dundra och Bella fint bredvid varandra!

Sover gott efter dagens mödor! 

Vi har ju haft lite upp- och nedgångar i vår träning sista tiden. Jag har tappat greppet emellanåt, men kommit igen och gjort nya satsningar. Ibland har det känts bra, men emellanåt har jag trillat tillbaka i osäkerhet. I alla fall så anmälde jag mig och Bella till tävling i Surahammars Ridhus i dag. Jag ville kolla av hur vi ligger till, och om Bella tycker att det är roligt! Mitt mål med tävlingen var att få en riktigt bra känsla och en följsam och glad hund.

Slaskigt och blåsigt ute var det idag så det var skönt att vara inomhus. Ridhuset var jättefint med ett "packat" golv utan hästskit. Jag blev på gott humör så fort jag kom in där. Och det blev Bella också! Gruppmomenten gick felfritt! Fria följet fick vi 8 p (släpper position, släpper i långsam marsch, före i språngm, sitter snett). Är ändå nöjd med momentet, särskilt språngmarschen, även om hon låg något före, har haft problem med det tidigare, då hon istället har sackat efter. Vid sättande ställer hon sig jättefint!!! = 0 p. Inkallning med ställande 8 p (många steg). Men bra fart både före och efter ställandet. Rutan nollade vi. Bella sprang ut fint och stannade precis utanför rutan, och jag lyckades inte att få henne att flytta sig. (vi har tränat mycket stadga !!!!) Hopp- apport 7 p (tugg), annars förträffligt. Metallapport 10 p. Vittring 7 p (tugg), för övrigt utmärkt. Fjärren 5 p (missar en position, flyttar sig framåt). Jag såg att hon flyttade sig framåt, men vet inte att hon missade en position, konstigt??? Helhet 10 p. Trots dåligt resultat poängmässigt är jag nöjd med tävlingen! Bella var på bettet och kändes följsam och samarbetsvillig. Det blir mera tugg när hon taggad! Vi hade kul på banan!

Jag tyckte nog att det räckte med snö! Men sånt får man ju inte bestämma! Det finns i alla fall två stycken här hemma som gillar snö, trots att snön fastnar i pälsarna på dom. Att springa i snön så att den yr, ger tydligen en skön känsla. Soya gillar också att rulla sig.

Mycket gott att lukta på i snön!

Skidåkare i sikte!   

Golfbanan när den är som bäst???  

Hej vad det går!  

Bella blir som ung på nytt!       

Det enda som är lite problematiskt när vi är ute länge i snön, är att det bildas isklumpar under hundarnas tassar och mellan tårna. Det brukar visa sig efter någon timma. Jag har provat olika sprayer och feta salvor, men de hjälper inte mycket. Soya bryr sig inte, men Bella vill då få bort klumparna och slickar och gnager på dom. Det blir ju bara värre då! I går ville jag testa nåt annat. Jag lindade tassarna med elastiska bindor, som prov på Bellas framtassar. Det hade hon inget emot och försökte inte ens att få bort dom. Fungerade fint! Men jag hade varit lite slarvig med att fästa dom, så dom lossnade efter ett par timmar. Nu vet jag hur jag ska få dom att sitta kvar till nästa gång!

Merja hade ledig dag, så vi hade packat ryggsäckarna och gav oss iväg på skidor ut på Mälarisen.

Underbart vacker dag med lite solglimtar emellanåt, - 8 grader ungefär och väldigt svag vind. Inte mycket folk ute på isen en vardag.

Merja testar långfärdsskridskor!

Godis på gång !!!'

Hela gänget, utom "fotografen" !

Fika rast ...

... fotorast!!

Efter fem timmar var vi nöjda och lite lagom trötta.   

I fredags slutade Merja sitt jobb lite tidigare, så då stack vi ut på isen på eftermiddagen. Det blev en härlig promenad på två timmar. Fika hade vi med så klart!

Det här gav ju mersmak!

På lördagen hade vi bokat in sökträning men det var för kallt för det, så då blev det en promenad igen.  Vi trodde nog att det skulle vara kallt, och att promenaden inte skulle bli så långvarig. Termometern visade -12 grader. Men vad vi bedrog oss - fyra timmar var vi ute, och det var fantastiskt skönt.

Vi gick och vi gick ...

Sista rasten i Bredsand!

Vi bestämde att följande dag (söndag) så skulle vi ta skidorna och göra en långtur. 

Ungefär samma temperatur som gårdagen, men grått och blåsigt. Kändes mycket kallare. Men vi drog iväg med våra hundar och vinden rakt emot oss. Vi åkte där det fanns spår, ville inte ta några risker på sjön! Vi följde ett spår ända till Vallby. Där stannade vi och fikade innan vi vände hemåt

Så klart har vi lite gott till hundarna med också!

Hemvägen gick som en dans, med vinden i ryggen gick det mycket lättare ...

Våra snälla hundar kunde springa fritt, för det var inte många ute denna dag. Men en del fiskare (pimplare) såg vi. Såg ut som det var nån tävling på gång!  

Bilderna som jag är med på har jag knyckt av Merja.

Här närmar vi oss slutmålet!    

Det händer att jag gör bra val, val som jag blir nöjd med och som ger mig glädje och nöje framöver. Ett sånt val var när jag köpte mina nya skidor för några år sedan. Jag hade ju ett par gamla träskidor och gamla klumpiga pjäxor. Men vilken skillnad! Behöver inte valla, aldrig bakhalt och bara att kliva på skidorna - klick- så är dom på plats. Lika lätta att ta av. Och pjäxorna är sköna och smidiga.

I dag har jag åkt 9 km på Mälarens is. Det finns en plogad skridskobana och bredvid löper ett skidspår. Mina trogna kompisar och följeslagare hängde på som vanligt! Dom är bara glada åt allt somjag hittar på!

        Fint underlag för hundtassar också! Inte så mycket folk ute på isen idag. Hundarna kunde springa fritt! 

  Dom är fantastiska att ha med som sällskap! Kommer direkt på inkallning och springer bredvid mig vid möten. 

Vi hittade ett fint ställe att rasta på! Någon hade ställt ut en bänk som vi kunde sitta på. Det smakar så himla gott med fika när man ute!  

Härlig känsla att blicka ut över sjön - isen! 

Vi gjorde en paus i skottträningen under helgerna och fram till i söndags. Idag tränade vi igen. Då placerade jag skytten c:a 75 m bort och helt synlig. Jag lekte med Soya, och tränade sitt - sitt kvar. Hon visste att det skulle komma ett skott så hon ville vara nära mig. Jag kunde bara lämna henne några få meter. När hon suttit någon minut fick hon "varsågod" och jag kastade godis en bit ifrån henne. Så höll vi på tills skottet gick av. Ingen reaktion vid skottet. Vi fortsatte träningen en stund och gick sedan över till att leka med henne. Hon ville fortfarande vara nära men sprang iväg och hämtade leksaken när jag kastade den. Skytten kom till oss och vi pratade lite medan Soya satt stilla. Sedan  kommenderade hon  oss i linförighet, framförgående, läggande under gång och inkallning. Då fanns inga betänkligheter kvar, Soya var som vanligt. Jag känner mig mycket nöjd med träningen eftersom Soya gör stora framsteg. När vi började träningen i höstas hoppade hon och klängde på mig och kunde absolut inte sitta när vi väntade på skottet. Det som gjorde att jag fortsatte träningen var att hon inte reagerade på själva skottet, utan var orolig före. Och efteråt fanns ingen ängslan kvar. Nu ska vi träna på skott två gånger i veckan några veckor och sedan göra en paus igen.

På morgonpromenaden i dag upptäckte jag att det var så mycket snö att det nog skulle gå att åka skidor. I alla fall på golfbanan! Men först på agendan stod träning på gymmet! Väl hemkommen därifrån blev det bråttom ut i skidspåret! Nej, det fanns inget uppåkt spår, men det var lätt som en plätt att göra ett. Hundarna kunde springa fritt, de behövde inte gå i skidspåret. Snötäcket är ju inte särskilt djupt. Härlig känsla att stå på skidorna! Så klart gjorde jag min första vurpa!! I det lilla utförslutet som fanns blev det tvärstopp på en tallkotte! Men inga brutna ben eller andra skador, det svåraste var att komma upp igen! Tur att ingen människa såg mig!

Så här trött och nöjd blir man av att springa i snön!!